Jag fascineras av personer som är helt säkra på sina åsikter. Hur bär ni er åt? Vissa verkar inte ha några som helst problem att ta en övertygad ställning till vilken fråga som än ställs.

Själv har jag ingen aning om någonting. Vi blir matade med tusen olika teorier dagligen. Dessa teorier får ständig kritik och blir motbevisade gång på gång. Trots detta är många väldigt säkra på hur vi ska förvandla samhället till någon slags utopi.

Om du går ut på en promenad en stjärnklar kväll, ställer dig på en plats långt bort från närmsta gatlykta och stirrar rakt ut i rymden, kan du då ärligt säga att du är helt säker på hur allt fungerar?

Sanningen är den att ingen vet. Många tror att de vet, men egentligen vet vi inte ett smack om någonting. Våra liv är byggda på teorier. Vi tycker olika för att vi litar på olika teorier. Om man alltid tänker på det här sättet blir man förmodligen galen till slut. Men det finns många högmodiga typer där ute som behöver ifrågasättas ibland.

Att vi inte vet ett smack om någonting är dock en lögn. Känslan! Vissa blir helt handlingsförlamade när någon säger åt dem att gå på känslan. Vad är det för flummigt påhitt?! Saken är att det är bara känslan som kan tala om för oss vad som är rätt och fel. Ibland får man springa på ett gäng fel innan känslan verkligen säger ifrån, men när den väl gör det så vet vi.

Samma sak gäller när vi gör rätt såklart.

En morgon förra sommaren klev jag upp lite extra tidigt av någon oförklarlig anledning. Inga av mina vänner hade vaknat och jag började känna mig lite rastlös.

Några minuter senare stod jag på min skateboard, med morgonsolen i ansiktet och rullade gatorna fram med Håkan Hellström på högsta volym i hörlurarna. Det var helt vindstilla och knappt någon trafik på vägarna. Det kändes som om jag snuddade vid något slags självförverkligande.

Självförverkligande är något vi har diskuterat på religionslektioner. Självförverkligande är, kort förklarat, när man gör något bara för sig själv och inte för att få uppskattning utifrån.

Det här är Maslows teori och jag vet självklart inte om den stämmer. Men just det här med självförverkligande träffade mig. Jag fick en känsla när vi pratade om det i klassen. Det jag försöker säga är att vi inte behöver tro blint på någon specifik teori, vi kan sortera ut det som känns bra för oss. Därav blir det motsatsen till meningslöst – meningsfullt att snoka runt bland så många olika teorier som möjligt.

Frågan är bara vad man gör om man inte är nöjd med sina rätt och fel? Jag tror att det är här vi gör fel. Vi försöker trotsa vår egen etik, men den vill inte bli trotsad. Det är inte värt det. Tro mig, jag har gått många matcher mot min etik och den har alltid knockat mig efter ett par ronder.

Jag vet inte mycket, men jag vet att sol, skateboard och bra musik är rätt för mig. Vad vet du?